PYS-paragrafen vad innebär den?
PYS-paragrafen, eller som den också heter – Undantagsbestämmelsen, är en del av skollagen som tillåter lärare att göra undantag från vissa delar av kunskapskraven för elever med funktionsnedsättningar eller långvariga personliga förhållanden. Läraren beslutar om undantagen i samråd med rektor, och eleven behöver ingen diagnos för att PYS-paragrafen ska kunna användas. Regeln gäller i grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen, men inte i anpassad skola för elever med intellektuell funktionsnedsättning, där används andra bestämmelser.
Så här kan det se ut:
- Undantag från kunskapskrav: Lärare kan göra undantag från vissa delar av ett kunskapskrav om det finns särskilda skäl, som en funktionsnedsättning eller långvariga personliga förhållanden. Detta ska inte ersätta anpassad undervisning eller särskilt stöd.
- Beslut om undantag: Läraren beslutar när undantagsregeln ska användas och bör diskutera det med rektor. Eleven behöver ingen diagnos för att PYS-paragrafen ska kunna användas. Eleven informeras om undantaget, men det syns inte i betyget.
- Omfattning av undantaget: Vad som räknas som enstaka delar av ett krav är svårt att säga exakt, men det gäller en liten del av ämnet. Exempel finns på Skolverkets hemsida. En elev kan få undantag för samma del av ett kunskapskrav i flera betygssteg och i flera ämnen.
Då gäller PYS-paragrafen: Regeln gäller i grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. I anpassad skola gäller den för andra funktionsnedsättningar än intellektuell funktionsnedsättning. Bestämmelsen gäller för alla ämnen och oavsett om det handlar om terminsbetyg eller slutbetyg. Den är inte ett substitut för åtgärder som till exempel särskilt stöd. En elev har rätt till både särskilt stöd och att läraren bortser från funktionsnedsättningen när betygen ska sättas.